inspiration boken Bang-klipp ur nuets historia.
Bilden är inte omslaget på denna bok utan en del av hennes brev och dagböcker som jag skrev om här
1967 var hon på reportageresa i Vietnam (syd). Det reportage som finns med i boken därifrån heter USA-skulden som aldrig kan betalas. Reportaget handlar om Vietnams barn, de krigsskadade barnen. Hon går igenom sjukhus och träffar, ser ett litet barn som håller på att dö av sorg, ser barn med olika skador. Hon skriver att Vietnams barn betalar det nu, efter att han hört en amerikan fälla kommentaren- det här kriget kommer våra barn att betala.
Och det är klart att det är just om barn och andra oskyldiga offer man skall skriva, när det är krig- det är där det tydligast framkommer hur idiotiskt det här med krig är. Barbro Alving var närmast radikalpacifist men då 2:a världskriget bröt ut var hon närmast rädd för att västmakterna inte skulle förklara Hitler krig.
På samma sätt kan jag förstå USA:s krig i Vietnam- men problemet var kanske att man inte förstod- precis som man inte förstod att Bagdads invånare inte hyllade dom som befriare vid invasionen i Irak.
Det måste finnas andra sätt att sätta ned foten än krig.
Barbro Alving var också i Prag 68. Dubcek vill införa en socialism med mänskligt ansikte Hon skriver om den bottenlösa besvikelsens dag, då den tjeckiska delegationen återvände från Moskva, där de tvingades att ge upp socialismen med mänskligt ansikte. ( Inom parentes så försvann min tro på en eventuell god socialism då också).
Hon skriver om att klockan 9 utbröt ett helvetiskt larm på Wenzelplatsen. Alla som kunde för oväsen gjorde det, det gjorde ont i "de unga ryska krakarna" och de höll för öronen i full desperation. Bang skriver " vi går mot ett nytt Munchen." Hon var där 38, såg människornas förtvivlan,
men det här var värre skriver hon, tyskarna sköt inte civilister kvinnor och barn... och framför allt de sa inte att de kom som vänner och bröder. På kvällen denna dag sköts en ung flicka.
Peace
Sune
No comments:
Post a Comment